Rätt underligt att funderingar börjar komma, på hur det kunde sett ut - mitt liv. Serien jag tittade ha handlade om ett par som gjorde abort. Å jag förstår med dom, och deras frågor. "Är det rätt, klarar vi det?"
Jag stod ju själv där, å valde. Och vi kom fram till ett gemensamt beslut. Inget jag ångrar idag. Men ibland får man att hjärnan och hjärtat tänker till "om hur det kunde sett ut."
Hade jag suttit här i soffan i dag, just här, här i Göteborg i den här lägenheten? Jo kanske, fast då hade säkert en tjej på 8år hängt i gardinerna, ätit upp min lägenhet, pinkat i soffan och verkligen gillat chokladvinsterna ifrån Liseberg. :)
Note: Vi visste absolut inte att det var en hon. Men fick jag bestämma skulle hon hetat Tuvali, eller Emma. :)
Jo tankarna finns nog där,det går inte att
SvaraRaderakomma ifrån. Fina namn.
Om vihade fått en flicka hade hon kanske hetat
Jagellonika. Men barnets far hade ej gillat det
tror jag.Undrar hur annorlunda vårt liv varit
idag om vi hade fått behålla vår lille son som
bara blev 3 mån.
Ibland är livet rätt orättvist. Fast ändå rätt skönt att man inte vet vilken väg som är bäst att välja, eller hur vissa val kan påverka framtiden.
RaderaIbland undrar man ju om vissa saker är menade eller om det alltid är slumpen som finns där.
Hoppas ditt/ert liv blev bra ändå.
Kram