Vaknar med ett ryck när jag inser att det är mobilen som vibrerar. För ni vet, ibland passar ju omgivningens ljud in i drömmarnas värld. Har ingen aning om vad jag drömde, men fick en konstig känsla i kroppen när jag ser vem som ringer.
Hjärnan skriker, "SVAAAARA INTE". Men ända sveper pekfingret över skärmen och jag får fram en nyvaken ton av ordet "Peter".
Det kan ju vara ett nödsamtal... Det kan ju hänt något, världen är rätt uppåner och jag vill ju verkligen inte att det ska hänt henne något.
Fast...fan...eller tur... hon e full å glad. Fnittrar fram dom tre första meningarna. Jag vaknar till och gör ett snabbt beslut i huvudet. Frågar om skjuts, så åker jag. Fast det visar sig att hon har precis kommit hem. Å berättar om sin långa och roliga dag.
Det var länge sen vi pratade. Bara hennes ord, röst, andetag, skratt, dialekt får mig nu ännu en gång att smälta. Ååå... Fan va cp jag är. Jag vet ju. Att när det tystnar stelar det sakta sakta till is...igen... Å den tiden känns likt en abborre på land, som chippar efter andan.
Efter 20 min dog hennes mobil. Hon ringer upp igen, det tar 30 min tills hon sakta tystnar och somnar. Jag hör tystnaden, andetagen. Jag lägger på, lägger mobilen bredvid sängen och märker hur abborren börjar chippa efter luft...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar