lördag 12 maj 2012

-"Danke chön. Danke." Och vi vänder oss om och börjar gå, var på

Ligger nu lugn å fin i min hotellsäng. Det börjar ljusna ute. Vi hitta hotellet, och vilken resa det varit hittills...

Som tur var sa jag till underbara Emma, (som skjutsa oss till flyget,) att flyget avgick ifrån "Gbg city airport". 
-Så åk mot Landvetter...
Var på hon säger att det då är till Säve flygplats vi ska. Tur det.

Det tog 5min för mig att passera säkerhetskontrollen. Å jäkla synd att jag blev av med lite grejer. Som tandkräm och hårgele, men men.
Däremot tog det 20 min för Efrem. Haha. Han ville inte slänga nått, utan gick till butiken och köpte små flaskor. Eftersom problemet var att det bara fick vara 100ml flaskor. Och den flaskan han hade med sig var för stor. Så med lite meck hade han hällt över innehållet till mindre flaskor.

Väl ombord på planet fick vi dela rad med en äldre man som var trevlig och pratglad. MEN, pratade lite lite för mycket.
Fast vi läste tidning och "såg upptagna ut" så var det liksom.
- Du, har ni tänkt på en grej. Att...


Flygbussen till Frankfurt centrum kostade 14euro. Efrem gick i taket och sa: 
- "Typ 140 spänn för att komma in till stan, aldrig i livet. Vi tar en hyrbil."

Det visade sig att avståndet till centrum var minst 12, fucking mil... Och milen man "fick med i priset" på hyrbilen var 9mil. Sen vete helvette vad km priset blev. :)
Det blev tillslut buss...en fullpackade buss. Haha.

Efter nästan två timmar var vi framme i centrum. Då var det dags för att åka lite tunnelbana. När vi frågat oss fram till rätt tågplattform och gått av vid rätt station så kom nästa fundering...vilket håll går vi nu?

Vi frågar någon, sa jag. Typ dom unga där borta, dom kan säkert engelska.
Efrem fråga istället en äldre man som var precis bredvid oss...

Hello, do you know where Sophiastrase is?
Han visste. Och började peka och shestikulera och mycket vänligt förklara hur vi skulle gå. Fast på tyska... Haha.
Vi stod som Morgan och Ola-Conny i programmet "En stark resa." Och förstod ingenting. :) Han förklarade länge och väl, och efter 30 sekunder förstod jag att det här går att åt helvette, om han inte slutar prata nu så börjar jag att skratta. För där stod vi som två levande frågetecken. 
Han prata på...en tysk gubbe, som shestikulerar det var för roligt. Men det roligaste var när Efrem avslutar med att säga.
-"Danke chön. Danke." Och vi vänder oss om och börjar gå, var på Efrem säger frågande. -Va fan sa han?... Då, då dog jag av skratt. Så jäkla sjukt. Och när vi kom upp med rulltrappan fanns det 6 st utgångar...What liksom. Jag dog, jag skratta å skratta. Fast med gubbens shestikulerande så gissa vi på en och kom faktiskt helt okej.

Shit, om några timmar ska vi ut, ut i Frankfurt. Wish me lack...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar