Besiktade bilen för fyra månader sedan, jaaa... Fyra. Klart att det blev lite saker som ska fixas. Bland annat vänster halvljus var trasigt. Det såg jag innan...men bytte den inte för jag vet hur meckigt det är.
Iaf, när kontrollen var klar fick jag en lista på saker som ska åtgärdas. Jag ringer en kompis, bestämmer tid, köper delar och åker 40mil till honom. Jag säger att byte av lampa är inte prio. Att jag kan fixa det själv.
När jag hämtar bilen är allt fixat. Han bytte lampan, o även den andra som inte var trasig, med orden -"Den kommer säkert snart gå sönder."
Jag blir super glad. För jag vet som sagt vilket meck det är att byta.
Väl hemma för ombesiktning blir en av lamporna underkända - den sitter lite fel...nu börjar tre månader med ångest. :) det slutar med körförbud.
Igår, ledig fredag, fick jag rycket. Fixa lampan och sen besikta. Jag visste vad som väntade. Som sagt väääldigt mycket meck. Fast jag hann öppna motorhuven, skruva bort en skruv och bryta av något jäkla plasta skit till strålkastaren. Då gav jag upp. Och åkte till besiktningen ändå.
Är det körförbud så blir det ombesiktning på hela bilen. Jag visste att handbroms var lite dålig. Och det kunde säkert finnas flera saker.
Besiktningsmannen som var en kvinna hade sätt i datorn att lampan blivit underkänd. Smart som jag är så berättade jag ju mitt äventyr som jag hade halv timmen innan...
När hon går igenom lamporna ropar hon på mig, å han säger att det här ser ju bra ut. VAA, tänker jag. Hur lyckas man med det? För jag gjorde absolut ingenting. Förutom att förstörde...
I övrigt fick bilen inte en enda anmärkning. Blev lite förvånad och helt galet glad.
Note: Har tänkt på något mer som jag verkligen hatar att göra. Men kommer inte på något - för tillfället...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar